Att hjälpa en närstående att få hjälpmedel

Börja med att fråga den närstående vad hen själv vill kunna göra och vilket stöd som skulle vara till hjälp. Erbjud dig att hjälpa till med något konkret, som att hitta en mottagning, formulera frågor eller följa med på ett besök. Den som behöver hjälpmedlet ska så långt som möjligt kunna beskriva sina mål och vara delaktig i hur stödet utformas. Fråga mottagningen hur ni kan förbereda kontakten tillsammans.

Prata om en situation som betyder något

Fråga vad som brukar gå bra och när det blir svårt. Det kan exempelvis handla om att komma ut genom porten, duscha utan att skynda sig eller hitta rätt steg när det är dags att laga mat. Låt personen välja vilken fråga ni börjar med. Du kan fylla i med vad du har lagt märke till om den närstående vill det. Beskriv i så fall vad som hände, i stället för att bara säga att vardagen har blivit svårare.

Ett mål kan vara att kunna gå till brevlådan när ingen annan är hemma. Ett annat kan vara att göra i ordning frukost med så lite hjälp som möjligt. Berätta för mottagningen vad personen redan gör själv, vilken del som kräver stöd och hur ofta problemet uppstår. Om ni redan har provat något, skriv ner vad det underlättade och vad som återstår. Förbered kontakten med en förskrivare.

Ta reda på vem ni kan kontakta

En vårdcentral, kommunal rehabilitering eller en specialistmottagning kan vara rätt ingång beroende på behov och bostadsort. Om personen redan får stöd eller vård, fråga den befintliga kontakten vem som bedömer hjälpmedel för den aktuella uppgiften. Ta reda på om den närstående själv ska ringa eller om mottagningen kan boka på annat sätt. Hjälpmedel i din region.

Förbered en eller två frågor inför besöket. Om du följer med kan du hjälpa till att komma ihåg vad ni ville ta upp och anteckna beskeden. Fråga om mottagningen behöver se bostaden eller vill ha uppgifter om mått, befintliga hjälpmedel och vilka personer som brukar hjälpa till. 1177 om att förbereda ett vårdbesök.

Samtycke, delaktighet och information

Den närstående kan ge sitt medgivande till att du deltar eller får information. Patientlagen anger att närstående ska kunna medverka i vården när det är lämpligt och sekretess eller tystnadsplikt medger det. Be personen säga till mottagningen vad du får hjälpa till med. Om du ska företräda den närstående i en kontakt, fråga mottagningen hur den tar emot ett sådant besked och om den behöver någon särskild handling. 1177 om att vara närstående i vården.

Ni kan komma överens om vilken information som får lämnas vidare till dig och vilken kontakt som ska användas. Det kan räcka att du får information om tiden för utprovning eller vilka praktiska uppgifter som behöver ordnas hemma. Om personen har svårt att förstå eller uttrycka sig, fråga vården vilka former av information, tolkning eller kommunikationsstöd den kan erbjuda. Låt vårdpersonalen bedöma vad som kan delas när det är oklart.

Under utprovningen

Fråga den närstående i förväg om hen vill att du ställer någon särskild fråga eller mest finns med som stöd. När ett hjälpmedel provas kan det vara bra att utgå från samma aktivitet som ni beskrev vid den första kontakten. Säg till om miljön hemma ser annorlunda ut, om uppgiften brukar ske en annan tid på dagen eller om personen ofta är ensam när stödet behövs.

Om du kommer att hjälpa till med användningen kan du fråga förskrivaren hur du får de instruktioner som behövs. Be att få veta vilka moment du kan hjälpa till med och när vårdpersonal eller tekniker ska göra en bedömning. Förskrivaren kan också förklara vem ni kontaktar om utrustningen inte passar eller om något går sönder. Så går en utprovning till.

Bestäm hur ni följer upp i vardagen

Fråga den närstående vad hen vill prova efter besöket och om hen vill ha din hjälp att komma ihåg vad som fungerade. Det kan räcka att lägga märke till en situation under några dagar. Om den närstående exempelvis vill kunna gå till brevlådan, kan ni prata om vilken del av sträckan som känns enklare och om någon del fortfarande kräver stöd. Be mottagningen säga vilken information den behöver vid en uppföljning.

En närstående som ger praktisk hjälp kan behöva egna besked om vem som ansvarar för service, vart lånad utrustning ska lämnas och hur man får stöd vid ett fel. Kom överens om vilka uppgifter du behöver ha tillgång till och låt mottagningen förklara hur den lämnar informationen. Om ni delar på praktiska uppgifter med andra, fråga den som använder hjälpmedlet hur hen vill att ni håller varandra informerade.

När ni ser olika på vad som behövs

Fråga vad som känns svårt eller ovant med ett stöd som har föreslagits. Hjälpmedlet kan vara svårt att få fram när det behövs, instruktionerna kan vara otydliga eller det kan göra en annan viktig uppgift besvärligare. Försök tillsammans beskriva den situationen för förskrivaren. Be om en uppföljning om det är svårt att avgöra om utrustningen behöver ändras eller om en annan lösning skulle fungera bättre.

Om du hjälper på distans kan ni välja vad du faktiskt ska göra, exempelvis hjälpa till att hitta rätt kontakt eller skriva ner vilka frågor som återstår. Säg till om ansvaret du förväntas ta har blivit större än du har möjlighet till. Det ger vården och kommunen bättre underlag att bedöma vilket stöd som behövs.

När flera verksamheter hjälper till

Om den närstående behöver stöd från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan ni fråga om en samordnad individuell plan, SIP, är aktuell. En SIP görs med personens samtycke. Du kan hjälpa till att förbereda frågor om vem som ordnar hjälpmedlet, vem som visar hur det används och vem som följer upp. Om personen vill att du deltar, fråga vem som bjuder in dig och vilken information du får ta del av. 1177 om samordnad individuell plan.

Som närstående kan du också fråga vården eller kommunen vart du vänder dig om du själv behöver råd eller stöd. Förklara vilken hjälp du ger i vardagen och när det är svårt att få den att räcka. Spara de kontaktuppgifter som den närstående vill att du har, så att ni lätt hittar dem om ett lån, ett besök eller ett behov förändras.