Kognitiva hjälpmedel och kommunikationshjälpmedel

Kognitiva hjälpmedel kan göra det lättare att få överblick, passa en tid, komma igång eller komma ihåg vad som ska göras. Kommunikationshjälpmedel kan ge stöd att förstå andra, berätta något själv eller ta del av skriven information. Ett bra första steg är att välja en situation där du vill kunna göra något som är svårt i dag. Då blir det lättare att se vad ett hjälpmedel behöver klara.

Hitta den del av uppgiften som tar stopp

Tänk på någon som ofta kommer för sent till bussen. Personen kanske glömmer att det är dags att gå, och då kan en påminnelse vara till hjälp. Om hen börjar packa i tid men ändå har svårt att bedöma hur länge det är kvar kan en visuell timer vara värd att prova. Om det är oklart vad som ska med kanske en kort lista vid dörren löser det som blir svårt. Tre personer kan behöva olika stöd trots att resultatet i vardagen ser likadant ut.

Tänk igenom vad som händer före, under och efter uppgiften. Finns allt som behövs framme? Går det att förstå instruktionen? Kommer du ihåg vad som redan är gjort? När du har hittat ett konkret hinder kan du välja ett stöd och prova det med uppgiften som den faktiskt ser ut. Berätta också vad som redan fungerar. Det kan vara lättare att behålla en vana än att införa ett helt nytt sätt att planera.

Välj en guide som passar behovet

• Behöver du se hur länge något pågår eller hur mycket tid som är kvar? Läs om tidshjälpmedel och visuella timers.
• Är det svårt att komma ihåg att något ska göras? Läs om påminnelsehjälpmedel.
• Behöver du se vad som händer olika dagar eller i vilken ordning saker sker? Läs om veckoscheman och planering.
• Behöver du göra ett val eller ett moment tydligare med foton eller symboler? Läs om bildstöd i vardagen.
• Behöver du eller någon i din närhet kunna uttrycka fler saker i ett samtal? Läs om alternativ och kompletterande kommunikation.
• Är den skrivna texten svår att läsa? Läs om talsyntes som lässtöd.

När planering och kommunikation hör ihop

Inför ett besök kan en person behöva ett schema som visar när det är dags att åka och en enkel beskrivning av vad som ska hända. Under besöket kan samma person behöva uttrycka en fråga, be om mer tid eller säga att något känns obehagligt. Schemat ger överblick före besöket. Ett sätt att ge svar och ställa frågor gör det möjligt att påverka vad som händer under själva samtalet.

Fundera på vem som ska kunna lägga in information i stödet och vem som ska se den. En person kanske vill ha hjälp att lägga in tider men själv bestämma vilka uppgifter en närstående kan läsa. Om stödet delas mellan hemmet och en annan verksamhet kan det vara bra att komma överens om vem som meddelar ändringar. Vid kommunikationsstöd kan omgivningen också behöva lära sig att vänta in svar och att använda de tecken, bilder eller ord som personen valt. SPSM om olika former av alternativ och kompletterande kommunikation.

Prova i miljön där stödet ska fungera

Börja med en återkommande situation. Bestäm vad du vill märka för skillnad, exempelvis att du själv kan hitta nästa steg, att du kan se när det är dags att avrunda eller att du kan ställa en egen fråga. Prova vid flera tillfällen. En morgon med gott om tid kan fungera på ett annat sätt än en stressig morgon eller en dag då du ska gå hemifrån tidigare.

Titta också på hur mycket arbete det tar att hålla stödet aktuellt. Ett papper på kylskåpet kan vara lätt att hitta hemma. En kalender på mobilen kan följa med ut, men du behöver kunna se den även om mobilen är i tyst läge. Ett kommunikationshjälpmedel behöver finnas inom räckhåll också när den som brukar hjälpa till inte är där. Prata igenom vad som händer när utrustningen laddas eller när planerna ändras.

Om stödet inte kommer till användning kan du undersöka vad som står i vägen. Kanske syns det på fel plats, kräver för många val eller går att använda bara när någon påminner om det. Prova att ändra en sak i taget så att du märker om just den ändringen hjälper.

Bedömning och hjälpmedel via region eller kommun

En arbetsterapeut kan bedöma behovet av kognitivt stöd. Vid behov av stöd för kommunikation kan en logoped eller en annan förskrivare vara aktuell. Om du redan har kontakt med exempelvis rehabilitering eller habilitering kan du börja där. Annars kan vårdcentralen eller kommunens hälso- och sjukvård hjälpa dig att hitta en första kontakt. Fråga om du kan boka direkt eller behöver remiss. 1177 om kognitivt stöd · 1177 om hjälpmedel för kommunikation.

Ansvaret kan vara olika för kognition och kommunikation även på samma ort. I Uppsala län ansvarar regionen för kommunikationshjälpmedel till barn och vuxna. För kognitiva hjälpmedel övergår ansvaret från regionen till kommunen vid 21 års ålder. Använd regionöversikten för att kontrollera vad som gäller där du bor. Region Uppsala om ansvar och hjälpmedelsförskrivning.

Vid utprovningen kan du beskriva målet och visa vad du använder i dag. Förskrivaren bedömer om det finns ett hjälpmedel att förskriva eller om en lösning du redan har, eller kan ordna själv, passar uppgiften. Fråga vem som hjälper till med installation, instruktioner och uppföljning. Om hjälpmedlet lånas ut, kontrollera om någon avgift gäller och vem du kontaktar när du behöver service eller vill lämna tillbaka det.

När du ber om en uppföljning kan du beskriva vad som går att göra själv och vad du fortfarande behöver hjälp med. Det ger en konkret utgångspunkt för att ändra stödet.

Samordna stödet mellan olika platser

Om samma person behöver stöd hemma och i skolan kan det vara hjälpsamt att använda vissa bilder, ord eller arbetssätt på båda platserna. Innehållet behöver fortfarande passa uppgiften. För att packa väskan hemma behövs andra ord än när eleven vill få ordet i klassrummet. Fråga personen vad som ska följa med och vilka delar som är enklare att ordna på plats. Be skolan och förskrivaren förklara vem som ansvarar för utrustning, träning och anpassning av själva undervisningen. Läs mer om lärverktyg och personliga hjälpmedel i skolan.

Om ni är flera som använder stödet tillsammans, välj gärna en uppgift att följa upp vid ett bestämt tillfälle. Fråga vad som blev enklare, vad som fortfarande är svårt och vad personen vill kunna göra härnäst.