Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)

Så kan bilder, tecken, samtalstavlor och talande hjälpmedel stödja ett samtal.

Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, är olika sätt att stödja ett samtal när det är svårt att förstå andra eller uttrycka sig. Det kan handla om blick, gester, tecken, föremål, bilder, text eller ett hjälpmedel som talar. En person kan använda flera sätt under samma samtal. Vilka som fungerar beror på vad personen vill säga och vad som är möjligt i den miljö där samtalet sker. Dart om kommunikationsstöd och AKK.

Ge utrymme att både förstå och uttrycka sig

Fundera på vad personen vill kunna göra i samtalet. Det kan vara att berätta om något som hände i går, fråga vad någon menar eller säga ifrån. Det kan också vara att förstå ett besked och få tid att tänka innan man svarar. Vilket stöd som behövs för att förstå en fråga kan skilja sig från det som behövs för att ge ett eget svar.

En person som gärna berättar om en utflykt kan till exempel få hjälp att börja med ett foto från dagen. Sedan behöver det finnas ord eller sätt att visa vem som var med, vad som var roligt och om något kändes svårt. Ge personen möjlighet att byta ämne, rätta ett missförstånd eller välja att vänta. Om personen har svårt att nå en viss del av tavlan eller hitta rätt ord i en app kan samtalspartnern behöva hjälpa till att göra orden tillgängliga och sedan låta personen formulera budskapet.

Några sätt att använda AKK

Blickar, kroppsrörelser och gester kan bära mycket av ett samtal. En person kan exempelvis vända sig mot en sak som hen vill visa eller använda en välbekant gest för att be om hjälp. Att omgivningen uppmärksammar och bekräftar sådana uttryck kan göra det lättare att reda ut vad personen menar.

Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation, TAKK, innebär att viktiga ord förstärks med tecken. Den som talar kan använda tecken samtidigt som hen pratar. Vid grafisk AKK kan personen och samtalspartnern använda bilder, symboler eller ord på till exempel en samtalstavla. Läs mer om bildstöd i vardagen för att välja bilder som fungerar i en viss situation. SPSM om kroppskommunikation, TAKK och grafisk AKK.

En samtalsapparat eller app kan läsa upp det personen skriver eller väljer. Det kan hjälpa när någon som inte känner personen behöver uppfatta vad som sägs. Andra gånger kan en tavla, en gest eller ett skrivet meddelande vara enklare att komma åt. Vid utprovning är det bra att jämföra hur personen väljer ord, hur snabbt det går att hitta dem och hur samtalspartnern får del av budskapet. Läs om kommunikationsappar och talande samtalshjälpmedel.

Så kan samtalspartnern ge stöd

Använd själv det kommunikationssätt som ni har kommit överens om. Du kan peka på en bild medan du säger ett ord, använda ett tecken eller skriva ned några ord när det behövs. Då kan personen se hur stödet används i ett verkligt samtal. Vänta sedan in svaret. Det kan ta tid att förstå frågan, välja ord och styra ett hjälpmedel. Bekräfta det du har uppfattat och fråga på ett öppet sätt om du är osäker.

Tänk dig ett besök där en vuxen vill säga något till vårdpersonalen. Personal kan vända sig direkt till personen, vänta tills hen har använt sitt stöd och kontrollera att budskapet är rätt uppfattat. En närstående kan bidra med sammanhang när personen vill det. Om personen använder blick för att välja kan ni tillsammans klargöra hur ni vet vilket ord som är valt och hur personen vill visa att något blev fel.

I en grupp kan samtalspartnern behöva hjälpa till att skapa en paus så att personen hinner ta ordet. Ni kan använda ett överenskommet tecken eller en fras för att visa att någon vill säga något. Det går också att förbereda ämnet i förväg så att relevanta ord är tillgängliga när samtalet börjar. Dart visar exempel på hur kommunikationsstöd kan anpassas.

Prova med personens vardag som utgångspunkt

Välj en situation där personen själv vill kunna delta mer. Vid en måltid kan det handla om att berätta något, säga att man är mätt eller fråga vad någon annan tycker. På ett fritidsställe kan det handla om att be en ny person visa var något finns. Prova vilka uttryck som behövs. Lägg till ord som personen efterfrågar och tänk på att ett samtal ofta tar en annan riktning än man planerat.

Undersök också om stödet går att använda i den vanliga miljön. Om personen pekar, titta på var materialet behöver ligga och om det går att hålla det stilla. Om personen lyssnar på ett talande hjälpmedel, prova om ljudet hörs när andra pratar. Om ni använder en surfplatta kan ni ha ett annat sätt att kommunicera till hands när den laddas, när skärmen är svår att se utomhus eller när något behöver repareras. Välj ett reservstöd som personen själv kan använda och som omgivningen känner till.

Vid en uppföljning kan det vara hjälpsamt att även prata med någon som personen nyligen börjat kommunicera med. En ny samtalspartner kan visa vilka ord eller signaler som behöver förklaras. Fråga personen hur hen vill bli tilltalad och hur hen vill visa när det är dags att vänta eller ställa en ny fråga.

Vart kan du vända dig för en bedömning?

En förskrivare, till exempel en logoped eller en arbetsterapeut, kan bedöma behov av kommunikationshjälpmedel. Kontakta vårdcentralen, rehabiliteringen eller habiliteringen där personen redan har kontakt och fråga vilken väg som gäller i regionen. Vissa mottagningar behöver en remiss. Inför besöket kan ni beskriva hur personen kommunicerar i dag, vad som brukar missförstås och vilka samtal personen vill kunna delta i. 1177 om bedömning och utprovning av kommunikationshjälpmedel.

Vid utprovningen kan ni ta med stöd som redan fungerar. Be att få prova både hur personen styr hjälpmedlet och hur andra tar emot budskapet. Fråga vem som hjälper till när nya ord behövs, hur instruktionerna kan delas med dem som ska använda stödet tillsammans och vem som följer upp att det fungerar över tid. Om personen går i skolan behöver skolan planera hur eleven får tillgång till kommunikationsstödet under lektioner, raster och gemensamma aktiviteter. Läs om ansvar för hjälpmedel och lärverktyg i skolan.

Ta upp skillnaden mellan de samtal som blev lättare och de som fortfarande är svåra vid uppföljningen. Berätta om stödet saknade ord, tog för lång tid att öppna eller bara fungerade med en viss samtalspartner. Fråga sedan vad ni kan prova för att personen ska kunna använda det också i de situationerna.